Idag när jag varit på återbesök på hästkliniken med ena pållen möttes jag av en syn som fick mig att gapskratta när jag kom innanför dörren hemma! Grynet hade varit inne i sonens soppåse och hittat godispapper och annat smaskens. Så här såg hon ut:

Igår när jag tog med hundarna ut till stallet för att som vanligt natta hästarna försvann Tess! Det händer att vi går på varsin sida av magasinet på väg till stallet, men hon brukar dyka upp så snart hon hör stalldörren öppnas, för därinne kan det finnas nån katt man kan jaga iväg ibland. Men inte i går kväll...

Grynet var med mig hela tiden, hästarna fick sitt natthö, jag kollade att de hade vatten och så ställde jag mig i dörren och ropade på Tess (ifall hon skulle ha slunkit in i stallet medan jag pysslade med höet) Men ingen Tess... Jag släckte och stängde. Eftersom klockan hade hunnit bli över midnatt var lampan på magasinet släckt, så det var mörkt som i en säck att gå tillbaks till huset. Jag gick in och sa till maken att Tess försvunnit. Han skulle gå ut och stänga av vattnet eftersom vi har en vattenläcka just nu, så att det i alla fall inte skulle stå och rinna ut hela natten. Vattenläckan har också fört med sig att hela trädgården delats av ett 120 cm djupt dike där vi ska lägga ned en ny ledning.

Maken gick ut och orolig som jag var följde jag snart efter. Vart hade hon tagit vägen? Kvällen var stilla, så man hörde varje litet ljud. Rätt som det var hörde jag ett skall! Tess! Gick ut till maken som sa att Tess var nere i diket! Stackarn! Där nere stod hon, med tassarna i lervällingen! Hon försökte komma upp, men det var för högt och så rasade jorden ner när hon försökte få fäste med tassarna. Maken la sig på knä och fick tag i nackskinnet på henne medan jag lyste med ficklampan. En lerig Tess fick ta en snabbdusch i stallet innan vi gick in!