Grynet har tratten på för det mesta nu. Såret har svullnat lite och vätskar sig litegrann, så det är mycket slickvänligt just nu. Tratt är bra att ha då, men ack vad den fastnar överallt! Det finns dock en ände på det, på tisdag är det tänkt att stygnen ska bort!

Jag fattar bara inte hur hon kan vara så helt och hållet obeörd med ett operationssår längs hela magen! Hon är precis som vanligt, fast hårlös och därmed väldigt platt på magen!

Grynet är opererad och klar. Mirakulöst pigg direkt efter operationen, tyckte de! Veterinären fick ge henne lite lugnande för att hon skulle ta det lite piano... Vet. tog bort alla juverdelar som fanns kvar. Hon hade en liten knöl på den sidan efter förra op. men den hade hunnit bli två små knölar nu, så det var bäst att ta alltihop tyckte vet. Nu har jag inte tänkt att hon ska behöva opereras fler gånger. Det blir nog två jobbiga nätter igen nu, tur att det är fredag i morn! Jag slutar tidigt i morn med.

Torsdag nästa vecka är det dags för operation av Grynet igen. Vi får se om det blir knölen med omgivning eller hela juverraden. Knölen har den dåliga smaken att vara placerad precis på mitten, vilket gör att man inte kan ta antingen de barkre eller de främre juverdelarna. Det ska nog gå bra, hon var så himla pigg efter förra operationen!

Förra helgen kunde hundarna softa på verandan, idag är det skönare att softa inomhus.  Burr vad kallt! Och regndropparna hotar att drälla ned på oss med...

Jag ska ringa vet. i veckan, tänkte jag, och diskutera Grynets lilla ärtknöl. Jag tror att det blir bäst att operera bort den med, så slipper man oroa sig för att den också ska växa till och kanske bli inflammerad.

Hundarna softar på verandan....

Soligt och skönt! Å, vad skönt att det äntligen börjar gå åt rätt håll! Önskar bara att tiden var lite mer stretchig... Så här års är det mycke att göra, möten osv. på jobbet, så egen tid för långa prommisar o dyl. är svårt att få till.

Stygnen borttagna och det såg fint ut tyckte vet. Grynet är hel och fin som vanligt igen! Nu finns det bara en liten ärtstor knöl på andra sidan kvar som jag måste ta beslut om vi ska göra nåt åt eller inte... Usch, det är jobbigt att behöva bestämma sig om såna saker, tycker jag. Kanske kan hon klara av att leva med den lilla knölen några år till, men skulle den skena iväg och växa till sig är det ju inte så bra. Samtidigt så kan man ju fundera om det kanske ändå är värt att operera en gång till nu snart... Fast hon är ändå elva år... Tja, jag får väl fundera en runda till!