Jag bestämde mig för att operera Grynet, hur vettigt nu det är att operera en 11 år gammal hund. Men jag orkar inte gå omkring och se hennes knölar blir större och större. Hon ÄR inte som en gammal hund. Border collien Tot, som jag fick ärva var 10 år och hon var en gammal hund då, sedan levde hon i fyra år till. Affi som fick sluta sina dagar som 11-åring kändes också som en äldre hund, men inte Grynet. Grynet vet inte vad "ålder" och "gammal" är för nåt. Hon har lite ont i sina leder ibland och då blir hon skitförbannad på Tess, men annars skuttar hon omkring som vilken unghund som helst. Så det fick bli operation, i alla fall...

Nu är det väl i alla fall vår på riktigt snart? Jag vill inte ha nån mer kyla. Tess luktade så fint på krokusarna, kande man tro, tills hon sänkte sin skuldra mot marken strax bredvid de söta små blommorna. Aha! Nåt äckel låg väl där bredvid...

Grynets juvertumör har börjat vätska sig. Jag har skjutit på veterinärbesök en tid... 11 år är en lite ödesmättad ålder på hund för min del. En saluki jag hade hade också juvertumörer och henne tog vi bort vid just 11 års ålder. Min senaste corgi, Affi, var också 11 år när hon fick livmoderinflammation och vi valde att inte operera henne p.g.a ålder, så 11 år... Men som sagt, nu har den börjat vätska sig, det blir klägg i pälsen, så det är nog dags att ringa vet. i alla fall.

Tess gillar att hålla koll på hästarna i hagen, extra kul är det ju om de springer runt!

...men solen sken på förmiddan ett tag, så jag tog några bilder (mina gamla hundar ser inte så gamla ut, eller hur?):

Har hittat juverknölar på Grynet igen... Tog bort en rätt liten tumör för att par år sen. Hon har varit bra sen dess. Nu hittade jag flera stycken på flera ställen. Hon är pigg och glad! ...men snart 11 år.